Vi jobber lika vi, jag älskar dears musik! För tre månader sen skrek jag åt "honom" (som ni alla vet vem det är) att stänga av skitmusiken och nu sitter jag här och diggar som aldrig förr.. Det började en dag när jag kollade på MTV, så kom Kings of leon - use somebody. Jag vet jag är sen, men det är inte min typ av musik, men igen jag älskar det. Skönaste låtarna och mysigaste att sitta och bara lyssna på..

---

Jag saknar honom, jag saknar att mysa med honom, jag saknar att vara med honom, jag saknar att krama honom, jag saknar att pussa på honom, jag saknar att känna hans doft, att somna på hans arm, att bråka med honom, jag saknar allt som har med honom att göra! Jag saknar hans midja, att hålla runt hans midja, hans fina mage och hans mjuka ögon och fina ansikte. Jag trodde det  var vi, vi för alltid, kommer det inte bli så nu? Kanske dags att öppna ögonen och gå vidare! Jag vill inte gå vidare.. Jag vill gå tillbaka, när det var som bäst, när det var vi två. Jag kan inte se mig med någon annan, det är inte äkta, vi hade det äkta, vi två! Vi tog varandra för givet, vi shabblade bort varandra på vägen, jag behandlade inte honom bra och han behandlade inte mig bra, varför gör det så ont nu.. Två hela månader senare. Jag försöker fly från det varje dag, men hur jag än gör finns han där som en stor påminnelseskylt som blinkar. Alla dessa platser som gör att man får ont i magen, att få ont i magen när det ringer på jobbet varje dag, vet ni hur det känns? Mina frizoner är Platå och hemma hos mina kompisar, där finns inget som är vi! För där var JAG bara jag, där är jag Anna! Nu måste något hända, det kan inte fortstätta såhär! Jag orkar inte gå omkring och vara ledsen, jag orkar inte gråta mer, mina ögon svider! Du finns i mina tankar natt som dag, allt jag gör är du och jag kommer inte sluta hoppas på att en dag blir det du och jag igen. Oavsett vad alla säger så kommer jag inte sluta hoppas, visst jag kanske går vidare och lever ett nytt liv utan dig, men jag kommer aldrig sluta hoppas!

---

Du o jag, vi ville dela livet
Fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett
Men idag, tar vi varann förgivet
O har förlorat att det där som var så rätt

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå


Kan det va kärlek åå
Kan det va sååå
Att jag nog älskar dig ändå

Vi har, tappat bort varandra
Som att otrohet och svek inte spelar nån roll
Står kvar, fast går i smyg till andra
Kanske bäst vi ger oss av åt varsit håll

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå



Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv
Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå




Nu kommer han bli arg på mig, men shit vad skönt det känns att få skriva ner allt! 
Skiter i om jag blottar mitt hjärta men fan vad skönt det är att öppna sig!